Vi drömmer om en värld där alla kroppar bara kan vara kroppar. Utan att blickar dömer, värderar, objektifierar.
Vi drömmer om en värld där våld mot kvinnor inte är en del av vårt dagliga kulturutbud. Där mordoffret inte alltid är en naken kvinna. Där karriärskvinnan inte alltid är destruktiv eller mentalt instabil. Filmer, serier och böcker där sexuella förgripanden inte är vardagsinslag, där prostitution inte neutraliseras, eller där man inte alltid förväntar sig att den unga flickan skall råka illa ut.
Vi drömmer om rättsliga processer som lyssnar och litar till kvinnors ord. Och till ofarliga nattpromenader hem.
En värld där vi tar hand om varandra. Och där vi lär oss att värdera varandra, hedra varandra, älska varandra och respektera varandra. En värld som med andra ord egentligen redan borde vara självklar.
Vi drömmer om en värld där 8 mars inte behöver vara någonting annat än en helt vanlig dag i kalendern.